På besök hos Glenfiddich och Balvenie – grannar inom samma företag, men ändå så olika

0

Jag är så lyckligt lottad att jag har en farbror som är bosatt i Dufftown. Ni vet staden/byn som kallar sig själv ”Malt Whisky Capital”. Och där det största single malt destilleriet av dem alla finns, sett till försäljning; . Nu, fyra år efter att min farbror i stort sett gifte in sig i Balvenies produktionsled (släkten odlar korn som delvis säljs till ), har jag äntligen besökt Skottland och Speyside på nytt. Jag tog med mig farsan till Skottland. Farsan som liksom jag älskar whisky, men som inte är lika duktig på att öppna sina dyrare buteljer… Av vilka några, eller faktiskt ett betydande antal är , som nog är farsans absoluta favoritdestilleri. faller helt klart mig i smaken också, så det var faktiskt huvudmålet på denna resa. Särskilt som vi ju också fick bo på gångavstånd från destilleriet. Pontus på Nigab hjälpte mig med kontakter till både och Glenfiddich. Så det blev faktiskt en heldag på Glenfiddich och för mig, farsan och min farbror. Stort tack till Pontus på Nigab och också särskilt till Charles Metcalfe från Distillery! Jag återkommer till Charles, som är extremt duktig och en av de i whiskybranschen som imponerat mest på mig. Ni som ska åka på Cinderella Whisky Fair 2020 kan också få chans att träffa honom.

Entrén till Glenfiddich Distillery.

Den 30 juli 2019 blev en riktigt trevlig dag på två av Dufftowns åtminstone nio destillerijuveler (inkluderat några inaktiva). Efter en solig förmiddagspromenad, startade vår dag på Glenfiddich. Glenfiddich som sväljer massvis med turister varje år. Det märks också på den stora bilparkeringen och på faciliteterna, där bl.a. en restaurang, en stor reception samt en välfylld shop är värda att nämna. Glenfiddich var faktiskt också det destilleri i Skottland som var först med att inviga ett Visitor Centre.

Vi fick börja med en reklam/historiefilm om Glenfiddich där det klargjordes att destilleriet är gammalt, byggt för hand vid en perfekt vattenkälla och några till typiska skotska destilleri-one liners… Men besöket på Glenfiddich blev intressantare desto längre in på förmiddagen vi kom, även om det kanske inte riktigt lyfte på det sätt som det gjorde på Balvenie. Chris Brash hette för övrigt vår guide, en halvtysk som är uppvuxen i Dufftown. Och Chris tyskakunskaper kan nog vara till stor nytta för Glenfiddich med tanke på antalet tyskar vi såg under våra dagar i Speyside.

Glenfiddichs två rejäla mäsktunnor.

Glenfiddich – en växande jätte

Glenfiddich är sommaren 2019 mitt uppe i en stor expansion av destilleriet. De kommer gå från att använda 100 ton korn per år till att använda 150 ton korn om året. Alltså en 50 % ökning av produktionen! De försöker, precis som många andra Speysidedestillerier, använda ett relativt lokalt mältningsföretag (Crisp Malting, från Portgordon uppe vid kusten) när de inhandlar sitt mältade korn. När malten ska krossas inför mäskning har Glenfiddich en kvarn av sorten Porteus, som typ alla (åtminstone väldigt många) andra destillerier i Skottland. Det är en(!) man som underhåller alla maltkvarnar i hela Skottland. Han måste vara lika ensam som trafiksignalsutvecklaren i Skottland (om han ens finns!). Maltkvarnarna är så pålitliga att det engelska företaget som gjorde dem gick i konkurs! (inte riktigt så alla TV- och vitvaruproducenter resonerar kring kvaliteten?). Just nu har Glenfiddich 2 kvarnar (många destillerier har endast en). Men eventuellt blir en tredje kvarn installerad under 2020. 4,5 h tar sedan mäskningen på Glenfiddich och sker i 2 rejäla (2*10 ton) mäsktunnor. Inte många har så mycket större men Macallan ska tydligen ha ett monster som klarar 17 ton.

Två av Glenfiddichs 32 jäskar i trä, som snart ska bli 48 st! Notera färgskillnaden på det ljusare och nyare karet i bakgrunden, mot det gamla i förgrunden t v.

Jäsningen på Glenfiddich sker i 32 wash backs av trä. Jag tror aldrig jag sett så många jäskar på ett destilleri. Och då ska de utöka från 32 till 48 stycken! Delar av det befintliga destilleriet kommer av naturliga skäl behöva flytta för denna 50 procentiga produktionsökning. Lät lite som hela havet stormar för mig, fast med mäsktunnor, jäskar, mäskpannor och spritpannor. För att återgå till jäsningen så är det en person som hela tiden sköter alla 32 wash backs. Frågan är om skiften blir annorlunda vid 48 stycken wash backs? Eller så blir det bara färre raster för wash back-teamet. Jästiden på Glenfiddich är för övrigt relativt lång: 72 h. Kan i och för sig verka kort också, i jämförelse med Agitator i Arboga som låter vörten jäsa i 168 h. Men det finns destillerier som har kortare jästid – vilket kanske är en bättre beskrivning av jästiden på Glenfiddich. 

Glenfiddichs totalt 15 (5+10) pannor sommaren 2019.

Pannrummet på Glenfiddich är så klart ganska stort. Men det som jag inte hade koll på, som överraskade mig något, var att de har 5 wash stills/low wine stills (mäskpannor), men det dubbla antalet, 10(!),  spirit stills (spritpannor). Jag tyckte först spritpannornas relativt korta halsar inte rimmar med den smakbild Glenfiddich är för mig. Men det dubbla antalet spritpannor mot mäskpannor gör att varje omgång som går vidare från en mäskpanna, hamnar i två spritpannor. Därav mycket kopparkontakt per droppe. Så klart! Det dubbla antalet spritpannor mot mäskpannor förklarar alltså var de kommer åt kopparkontakten.

Buteljeringsanläggning på plats vid Glenfiddich.

Om du spenderar en dag på Glenfiddich och Balvenie märker du att Grants egentligen har allt på plats där i Dufftown. De har eget cooperage som gör i ordning tunnor. De har också en egen buteljeringsanläggning. Vilket nog nästan är värt ett utropstecken då det inte är många destillerier nuförtiden som har det. 10 % av all whisky buteljerar de själva, 90 % buteljeras i Glasgow. En intressant detalj här var att till skillnad mot exempelvis Macallan där det är ett stort antal grindar och svårt att lyckas se något ”du inte ska se”, så kan du vid Glenfiddichs buteljeringslokal få se en fullpackad lastbil med kartongvis med whisky – helt obevakad! Åtminstone verkade det så när jag gick förbi…

Men hur ser då utbyggnaden av Glenfiddich ut? Jo rätt bra faktiskt. De har försökt efterlikna traditionell destilleriarkitektur. De har till och med satt upp ett nytt guldigt pagodatak. För syns skull så klart. Men rätt snyggt är det!

Del av Glenfiddichs utbyggnation under sommaren 2019. Stenväggarna och Pagodataket gör att utbyggnaden smälter in väl på destilleriet. Pagodatakets guldtopp syns också på långt håll – vilket måste vara en trevlig syn för de som varje dag pendlar till/förbi Dufftown från Craigellachie/Elgin-hållet.

Innan jag lämnar Glenfiddich för denna artikel så är det värt att nämna att det går att hitta väldigt trevliga ”specialare” att smaka på destilleriet. Du hittar dem i baren intill destilleriets restaurang, som kallas ”The Malt Barn”. Specialutgåvorna är inte gratis (ens för ett litet smakprov). Men de är något annat än Glenfidichs klassiska core range. Jag hittade till exempel en malt barn exclusive, med en väldigt bra årgång, som legat 30 år på en first fill sherry butt av europeisk ek. Supergott! Men 40 pund för en dram är ganska mycket. Kanske hade varit mer pang för pengarna att istället prova fyra (eller var det fem?) specialare från deras olika provningspaket för ungefär samma peng. Men någon måste ju hjälpa till att tömma den där 30-åringen som uppenbarligen stått där i fyra år…

En dram som var något extra; Glenfiddich Malt barn exclusive 1985 vintage 30 yo first fill sherry butt european oak.

Balvenie – ett klassdestilleri lite i skuggan av Glenfiddich

Ja Balvenie är nog i världen inte lika känt som Glenfiddich. Och inte lika lätt att besöka eller upptäcka heller. Glenfiddich kör guidade turer, med möjlighet till stora grupper, varje timma i stort sett varje dag. Balvenie tar max emot åtta (förbokade) besökare åt gången, max tre gånger på en dag. Balvenie är heller inte lika lätt att hitta till som Glenfiddich då skyltningen är sparsam och då destilleriet ligger i en svacka lite nedanför vägen mellan Dufftown och Craigellachie. Till skillnad från Glenfiddich som syns tydligt från väg A941. Och när Glenfiddich nu expanderar kan ”lillebror” Balvenie behöva flytta lite på sig eller åtminstone anpassa sig en del. Balvenie förbereder sig till exempel på större problem med vattenförsörjningen, till följd av Glenfiddichs expansion. De har bl.a. borrat efter nya vattenkällor, trots att de inte använder samma källa som Glenfiddich.

Balvenie Distillery, som ligger på krypavstånd från Glenfiddich och ännu närmre Distillery.

Jag hade en tanke på att denna artikel egentligen skulle haft fokus på det lokala kopplat till whisky från Dufftown och på Dufftown som besöksmål. Det finns faktiskt underlag för att göra en intressant text på det temat. De har det lokalt odlade kornet, det lokala mäsktunneföretag, de lokala tunnbindarna osv. Men detta blir kanske lite mer allmänt om Glenfiddich och Balvenie. Dock är det värt att nämnas att framförallt Balvenie köper in och använder en viss del lokalt odlat korn. Varav en betydande del av det kommer från Wisemans marker. Wisemans som min farbror alltså gift in sig i och på vilkas mark jag och farsan fick bo under detta Skottlandsbesök. Balvenie har faktiskt i en del reklammaterial använt sig av familjen Wiseman och deras koppling till whiskyproduktionen. Eftersom Balvenie har kvar sin golvmältning (för en liten andel av produktionen) behöver kornet alltså aldrig lämna Dufftown innan det blir till whisky. Även om sådan produktion utgör en liten del av totalen är det ändå väldigt coolt! Och det tycker jag säkert eftersom det blivit hippt med lokalproducerat och en sorts reaktion mot globalisering och massproduktion. Utan att försöka bli ekonom eller politiker tycker jag vi måste låta oss ha råd med lokala produkter och råvaror. Och det är enligt mig väldigt roligt att Balvenie åtminstone till viss del försöker med det.

Korn av sorten Concerto, som odlats i Dufftown och som väntar på att golvmältas på Balvenie.
Balvenies mältningsgolv, som tyvärr lågt tomt under just detta besök.

Men för att återgå till Balvenie som destilleri, så kan en nämna att det är ett klart mindre destilleri än Glenfiddich. Men fortfarande inte jättelitet. Balvenies mäsktunna är t.ex. större än Glenfiddichs (som ju dock har två, snart tre). Precis bredvid Balvenies 11,8 tons stora mäsktunna finns den något mindre mash tun som används för Kininvie distillery. Kininvie ligger alltså delvis inne i Balvenie, då de delar lokaler för mäskning och jäsning med Balvenie. Men själva destilleringen sker i en annan byggnad, dit den färdigjästa vörten kommer via ledningar från Balvenies byggnader.

Destilleri i destilleri. Några av Kininvies jäskar, som ligger vägg i vägg med Balvenies.
Pannrummet hos Balvenie är trängre än hos grannen Glenfiddich. Obs på bilden syns endast spritpannorna. Mäskpannorna finns i ett annat rum till vänster om spritpannorna sett från detta håll.

”Hjärtat” från destilleringen, alltså den sprit som ska bli till whisky, tar 3,5 h att få ut ur en destillering på Balvenie. Det vittnar om att pannvolymerna är ganska stora på Balvenie. Jag tror t.ex. motsvarande tid på både Strathisla och Cragganmore är ca 1-1,5 h.

Jag nämnde vår Balvenieguide Charles Metcalfe tidigare. Han är Distillery Ambassador, en titel som även David Mair har. David är kanske inte den mest högljudda och pratglada har jag fått intryck av (även om min farbrors fru berättat att han har en öppnare sida). Charles däremot, som jag tror kallas Charlie, var både frågvis och pratsam. Och han imponerade ofta när jag t.ex. började prata om golvmältning eller worm tubes – han visste exakt vilka destillerier som har vad och inte! Och Mr Metcalfe var skönt avslappnad och generös på ett sätt som jag ibland tror bara skottar kan vara. Visst han slängde inte i en copper dog i tunnorna från 60-talet och bjöd på en sipp… men vi fick däremot dofta på de allra äldsta skatterna i Warehouse 24. Och på övervåningen i nyss nämnda lagerhus fanns, vid tillfället för vårt besök, tre fat som plockats ut för att gäster ska kunna buteljera sin egen 20cl-flaska med Balvenie. Två bourbonfat och ett sherryfat, alla kring 13-årsstrecket. Alla dessa tre var riktigt trevliga! En viss I.Millar hade tydligen buteljerat några 20-centilitare några veckor innan oss. Men nu finns också Ahlstam noterat i försäljningsböckerna inne i Warehouse 24 🙂

Två av de tre varianter av ”bottle your own”-Balvenie som fanns sommaren 2019.

I det anrika och välkända Warehouse 24 har Balvenie också sin Tun. Alltså motsvarande Glenfiddichs stora träkärl för ihopblandning av sin 15 yo Solera reserve. (Glenfiddich har även några ytterligare motsvarande kärl för några TR-utgåvor.) Balvenies Tun-utgåvor är ju minst sagt välkända och det var av någon anledning betydligt roligare att få se denna Tun på Balvenie, jämfört med Solerabehållaren på Glenfiddich. Kan ha något att göra med min uppskattning av Balvenie Tun-utgåvorna att göra 😊 – förresten, 6 månader får de olika faten (brukar vara ett 30-tal) ligga i Tunbehållaren innan whiskyn är färdig att buteljeras som en Tun-utgåva.

Balvenies Warehouse nr 24.

Som sagt var Charles Metcalfe en riktigt bra guide och han fick vårt besök vid Balvenie att kännas speciellt. Vilket kanske inte riktigt var fallet på Glenfiddich, även om det också var riktigt trevligt. Charles avslutade med att låta oss prova Balvenies nya 12 yo; American oak – en del av serien ”The Balvenie Stories”, 14 yo The week of peat, 30 yo samt en batch av 15 yo single barrel som inte hittat till Sverige. Fantastisk whisky rakt igenom! Och jag tror inte jag hade provat någon av just dessa innan. Och just lite exklusivitet och flexibilitet av vad vi som besökare ville prova, var precis det jag saknade på Glenfiddich. Men efter denna avslutande provning och några inköp i Balvenies shop begav sig 3 * Ahlstam lyckliga hemåt mot Wisemans marker. Kändes rätt bra och lite speciellt att bjuda på en BYO-Balvenie på kvällen hemma i ett av familjen Wisemans hus.

Trevlig provning på Balvenie.
En Balvenie 15 yo singel barrel sherry cask av samma kaliber som de fatnummer, med likadan titel, som hittat till Systembolaget.

William Grant, som jobbade i 20 år på Mortlach, visste nog inte hur stort hans familjeföretag skulle bli. Men även om Glenfiddich är de som säljer mest single malt whisky i hela världen, så rankar jag Glenfiddichs mindre granne med samma ägare före Glenfiddich. Alla dagar i veckan. Balvenie är riktigt bra. Både som whisky och som besöksmål. Mitt tips är göra ett besök! Och så kan du ju titta in hos grannen när du ändå är i krokarna 😉

https://www.glenfiddich.com/distillery/

https://www.thebalvenie.com/crafting-the-balvenie/tour-the-distillery

En nöjd herr Ahlstam efter besöket på Balvenie.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here