Jaha ja Old Pulteney tänker ni ”den gamla räven känner man ju till” och så är det ju, men när smakade ni den sist? 12:an är OP:s standardutgåva och jämförbara standardutgåvor är möjligtvis Glengoyne, Aberfeldy och Ardmore men för mig är OP i en egen klass (antar professorn här skulle slå ett slag för Aberfeldy…vilka smaklökar karln har). Men nog om det, nu till innehållet:
Doft: Smör & salt (lite som bregott med havssalt), tropiska toner av kaktus, ananas, lime & vanilj. Mycket trevliga toner och smörsaltet kan man dofta oändligt på.
Smak: Oj säger jag – finns det någon annan standardutgåva med samma tunga smör & kolasmak? Jag tror inte det. När man jobbat igenom sisådär 7 lager av härligt fett smält kolasmör så kommer lite salta nötter fram och balanserar ut smaken.
Finish: Sötma, kakor, lite träsmak som jag skulle beskriva som ”landskänsla”: ni vet känslan när den gamla träkåken stått med solen i senit och fått torka till sig framför ängarna… Pulteneys ängar!
Slutkommentarer: Ja, jag gillar Old Pulteney, det är en riktigt kvalitativ standardutgåva som vågar ta ut svängarna och ”vara något”. Den är lagom komplex det vill säga inte tillräckligt enkel för att den ska bli ointressant och inte så pass komplex att jag hade velat ha annat innehåll för att leka runt med mina smaklökar. Denna ”landsdröm” funkar bäst en riktigt varm och härlig sommardag… framför träkåken då alltså!
/Doktorn
