Vi gör två prövningar hos Jim Beam tillsammans med den trevlige bartendern Andreas Callander: Jim Beam Rye och Double Oak. Professorn är som vanligt skeptisk – det är ju bourbon som serveras. Men snart vänder hans bild. Så vad tyckte vi?
Rye
Doktorn: Ett fan av vanliga Jim Beam… dock inte denna… Inte så komplex, lättare vanilj och trä, bra inkörsport till bourbon men inget speciellt.
Spejaren:En skön rak Rye whisky. Havrepuffarna som man tvingades äta osötade till filen som barn gör sig påminda.
Professorn: Tydliga bourbon-toner, men först kommer spannmål för att senare släppa förbi den förväntade vaniljen. Nice.
Double Oak:
Doktorn: Inte speciellt tung doft, dock tycker jag den har ett härligare lim, terpentin, målarfärg… ja denna är helt överlägsen sin föregångare… plus att den har ju en liten bitter efterton vilket för doktorn inte passar helt fel… det är ju så döden känns på ett gott sätt!
Spejaren: Här har verkligen herr Beam satt hornen i ekfaten, ett på varje horn. Det är en kamp mellan klassisk bourbon och färska ekfat. Tungan kan inte avgöra vem som vinner innan den försvinner ner till en inte oangenäm bitter ekig eftersmak.
Professorn: Intetsägande i doften, antagligen en konsekvens av Ryen innan. Gick inte att återuppliva på något sätt. Smaken ganska fadd, varför släpper man sånt här? Vanliga JB är ta mig sjutton bättre.
Som vi kan konstatera: ”Professorn har alltid rätt”. Eller så är han som vanligt motarbetad av resten av jorden.
/Doktorn
Oh yes, Double Wood is a nice Bourbon. Not the most expensive, not the best, but a very nice oaky dram. And yes, Professorn, the Bourbons are not Scotches, but they are still from the family Whisk(e)y so they deserve our consideration. I still prefer a whisky any day, and most nights, but there is much enjoyment in the diversity of corn, rye and other mashbill mixtures too. IHMO.
Fully agree!
There is a lot to discover and lots of new distilleries popping up in the US. Hope to explore them more in the future.