Kavalan Concertmaster

1

wpid-20151019_230654.jpgSom den rökfantast jag är kan väl en inte vara något för mig tänker ni nog nu? Men jag har ju en dold sida också och det är min svaghet för riktigt bra desertvinslagrad whisky också.

Därför kunde jag ju inte låta bli att faktiskt köpa en Kavalan Concertmaster (lagrad på portvinsfat) när tillfälle gavs. Särskilt som jag provat Solisten i flera varianter och konstaterat att det kanske är världens bästa världswhisky!

Så, låt oss inte hindras av det faktum att det är måndag kväll, låt mig inleda er i frestelse!

Först och främst ser vi ju att flaskan är den klassiska Taipei 101 som Kavalan kör på flera av sina releaser. För er som eventuellt har missat det är ju detta en whisky från det fina (nej, jag är inte ironisk) destilleriet King Car Food Industrial i Taiwan.

Färgen på denna whisky är som väntat ganska djup, även om jag sett bra mycket mörkare portvinswhisky. Det beror naturligtvis på två saker: Dels är den inte lagrad särskilt länge (se tidigare inlägg om lagringsproblemet i Taiwan), och dels har de antagligen inte tillsatt någon sockerkulör för att kompensera för det.

Doften är på denna blott unga 40%-iga skapelse oväntat mogen. Det kommer en tydlig doft av malt med inslag av odefinierad torkad frukt, en tjock sötma, med en liten hint av ung whisky på slutet. En angenäm nos om än lite ovan. Närmast skulle jag jämföra den med någon speyside som legat till sig på ordentliga sötvinsfat.

I smaken kommer omedelbart vaniljtoner, i oförskämt stor mängd för en ung whisky. De avlöses av russin, mer vanilj, kola och slutligen marsipan. Det går inte att missta sig på att det här har lagrats på flera olika portvinsfat, jag vågar till och med lova att det är vintage port-fat inblandat här.

Efter lätt vattning händer något oväntat: Den känns mer spritig i smaken och tappar en del av sin sötma, ungefär tvärtom mot vad jag hade väntat mig. Den här är nog en av de få whiskys jag skulle avråda helt från att vattna, den verkar inte vinna på det.

Eftersmaken är lång för den här typen av ung whisky, med fortsatt sötma och härliga syltiga russintoner med bibehållen malt.

Allt som allt en mycket trevlig bekantskap, jag är helt säker på att Doktorn kommer avfärda detta som ”tantwhisky”, men vi får väl se!

1 KOMMENTAR

  1. Hur visste du att jag skulle tycka det spontant när jag läste? Men ja det låter som ett nytt rekord i tantwhisky. Bara det blåa håret som saknas!

    /Doktorn

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here