HemDoktorns DiagnosProfessorns smaklökar

Professorns smaklökar

Ni kanske tror av titeln att döma att detta är en hyllning till den självutnämnda Professorn i Whisky:s smaklökar, men så är inte riktigt fallet. Jag är inte heller kritisk men kanske lite förvånad då och då.

I fredags tänkte jag överraska professorn med en riktig raritet efter att vi kört både lite balsam från ett oidentifierat land i öst, en liten touch av, ja vad ska vi kalla den, intressanta lord calvert. Så det jag ställer framför Professorn är en Highland Park 1990 alltså en 20-årig Highland Park. Efter en första doftning ser professorn något förvirrad ut och rynkar pannan och börjar blinka med ögonen på ett sätt bara han kan. Sedan smakar han på whiskyn och utbrister: ja men det här är ju en Talisman! En Talisman är ju som bekant den 3:e billigaste blended på Systembolaget. När jag berättar vad det egentligen är avfärdar professorn detta på sitt vanliga sätt, det vill säga, en ”who do you think you are blick” och med kommentaren ”i dina drömmar”.

Nu är det ju inte professorn jag vill åt som tur är, utan det jag vill åt är ju vilken förbannat dålig timing jag hade när jag serverade whiskyn. Vid helt fel tillfälle, fel atmosfär och med en balsam i munnen. Då ska man inte servera en whisky som inte dödar av allt annat i munnen, men det gjorde jag och jag får nog helt enkelt skylla mig själv. Tänk på följande: när passar vilken whisky och i vilken ordning serverar du dryckerna. Jag borde ju veta det här, och vet det, men ibland är det så svårt att hålla. Förstör inte andras upplevelser bara för att ni själva är så sugna.

Observationer under veckan:

Under samma kväll jag nämner ovan prövade vi en Ardbeg Corryvreckan mot en Ardbeg 10. Föga förvånande dödade ju Corryvreckan av det mesta i sin väg, men det intressanta var att 10:an återhämtade sig förvånande snabbt. Det är kvalitét i Ardbeg.

Springbank som whiskykoncept. Jag har avfärdat Springbank då och då. Inte min typ av whisky har jag trott. Jag tror kanske inte det nu heller men efter att ha prövat det egna fatet Dr Jekylls hade på sin bar i Oslo måste jag säga att jag är imponerad. Nu är såklart inte ett eget fat representativt för Springbanks vanliga whisky men den var så pass bra att jag måste göra ett nytt försök med Springbank.

En sista observation: jag har nu doftat på Kavalan Concertmaster. Den som professorn påstod i sitt förra inlägg att jag skulle ”avskriva som en tantwhisky”. Jag kan bara konstatera att Concertmaster skulle göra vilken 20-åring som helst gråhårig.

Ta hand om er i veckan och håll utkik efter nästa avsnitt av Whiskypodden där vi prövar Systembolagets fem billigaste blended.

/Doktorn

Föregående artikel
Nästa artikel
RELATED ARTICLES

1 KOMMENTAR

  1. Jag hävdar fortfarande Talisman. Eller korkskadad flaska. Om det nu skulle ha varit ett begrepp i whiskyvärlden….

Comments are closed.

Most Popular

Recent Comments

Jonas Gyllenpanzar Stjerna on Avsnitt 58: På legendarisk tur till Bushmills
Dennis Jensen on Highland Park Twisted Tattoo
Elisabeth Widstrand on Vi testar The Deveron 12
David Goldsmith on Highland Park 30
David Goldsmith on Nyhet: Glenmorangie Milsean
David Goldsmith on Nyhet: Box In Flames
David Goldsmith on Dag 2 och 3 i bilder
David Goldsmith on Nya världens juligaste whisky?
David Goldsmith on Nya världens juligaste whisky?
David Goldsmith on Bunnahabhain 39yr old
David Goldsmith on Blindprovning med Clydesdale
David Goldsmith on Avsnitt 16: Glasprovningen
David Goldsmith on Avsnitt 14: Box Whisky
Mats on Kapten Haddock
Carl Lönndahl on Vattningens förfall
Professorn on Vattningens förfall
Professorn on Professorns smaklökar
Carl Lönndahl on Kavalan Concertmaster