Den unga gubben skulle ju likväl kunna vara en beskrivning av mig själv (Sveriges yngsta gubbe i så fall) och visst finns det likheter mellan mig Mortlach, som uttrycket ”rare”, men nu är det inte mig vi ska tala om!
Mortlach är av många ansedd som en Whiskyns ”Royce-Rolls” på grund av sin breda, tunga kropp och komplexitet och så är även fallet med denna: doften har en torkad lagom sötma fyllt av kanel, nötter och min egna benämning av ”höstlöv”. Höstlöv är när tonerna ligger mellan ljust och mörkt, när solen går ner en vacker höstdag, när kastanjerna mosats på marken av dagisbarnen på gården. Ja jag tror ni får bilden av känslan jag försöker förmedla.
Smaken då? En riktigt inoljad rackare vilket den gamla gubben haft tid på sig att bli, mörkt fint trä – nästan lite som när träden gjort en sista ansats under tidig vinter att suga åt sig allt vatten som finns kvar i marken innan tjälen tagit den. Kort och gott är träden dränkta. Sherryn kommer sedan fram och drar sig nedåt tungan som Nalle Puh sugen på honung och sedan kommer lakritsen – denna underbara gåva till mänskligheten!
Avslutningsvis ligger kanelen lång som den bara kan i en gröt lagom till julen. När jag tänker efter kanske det just är vid julbordet jag vill dricka den. Att få återuppväcka minnet av en vacker höstdag nu i ett iskallt hus där solen inte synts sedan Oktober.
Sammanfattningsvis: Vilket bra insteg till gubberiet! För de som vill börjat ta sig emot mera komplexa drycker och börja leta efter smaker som inte finns i den klassiska rökiga whiskyn är det här en bra inkörsport!
/Doktorn
