Provningsledar-comeback för Andreas

0

Det var ganska länge sedan jag sist höll i en whiskyprovning. Därför var det väldigt roligt att mitt jobbs personalförening frågade mig om jag kunde hålla i provning i början av 2018. Jag hade helt fria tyglar men förstod att jag skulle få en publik med väldigt olika erfarenhets- och kunskapsnivå om whisky. Så jag tänkte ganska snabbt att jag ville få en bra bredd på provningen avseende fattyper och gärna få med både blended och single malt whisky. En tanke var också att bjuda på åtminstone något lite exklusivare eller kanske till och med unikt. Jag vill ju så klart ligga bra till hos kollegorna och gärna impa på dem också!

Uppslutningen kunde varit bättre liksom könsfördelning, men provningen blev riktigt bra! Framförallt märkte jag att jag hade längtat efter att snacka whisky och som provningsledare får en ju prata mycket och välja vad som ska tas upp. Självklart berättade jag om de gånger jag gissat rätt på blindprovningar och om vad jag tycker om för whiskytyper ;). Men jag drog också ganska mycket av grundera vad gäller whisky. Jag försökte få med allt från mältning, till fattyper, till olika typer av whisky, till alkoholstyrka och så vidare. Det märktes att min publik, mina kollegor, har varierande kunskaper om whisky generellt. Det gjorde kanske att jag fick glänsa onödigt mycket… men samtidigt tog jag allt från huvudet och inget onödigt nörderi. Det enda jag hade googlat på förhand var om , den whisky som fick inleda provningen och som jag fram till provningen hade väldigt dålig koll på. Men jag hade exempelvis inte grottat ner mig i 21 yo:s tid på romfat respektive bourbonfat. Det är knappt så att jag själv bryr mig om det och i just det fallet tror jag kvaliteten på romfaten har varit bättre.

Uppdukat för whiskyprovning i blommig lokal i Örebros södra stadsdelar.

Nu är provningens två första whiskys avslöjade. Det hela inleddes alltså med en blended scotch whisky i form av Long John. Jag valde en blended jag aldrig tidigare smakat som ligger i den lägre prisklassen. Alltså kanske en whisky som är relativt lättsåld prismässigt… Smaken är inte heller så pjåkig som en kanske trodde på förhand. Den faller lite i jämförelse med god single malt, men doften är trevlig med inslag av citrus, grön frukt och en sötma som dock tyvärr relativt snabbt avbryts av tydlig ung grainwhisky. Dofterna återfinns i smaken. Men jag tycker tyvärr också att den är lite typisk för en billig blend. Den ger en enligt mig industriell känsla i eftersmaken som kanske är det som tydligast bevisar vad detta är för whisky. För annars finns mycket i denna whisky som är helt ok och till och med trevligt. Vad hade jag då googlat fram om Long John? Jo att den är namngiven efter smeknamnet till Ben Nevis Distillerys grundare (en spritsmugglare) och att den säljer riktigt bra i Frankrike. Och att den ska innehålla 48 olika maltwhiskys. Kanske därför Pernod Ricard tog hem detta varumärke till sitt ”stall”.

Nu var vi klara med blended whiskys för kvällen. Whisky nummer två blev kvällens dyraste: Glenfiddich 21 yo Reserva Rum Cask (som du kan beställa hem till närmaste Systembolag för 1 295 kr). En whisky som i tidigare utgåvor har varit bättre enligt mig. Kanske beror det på att tidigare utgåvor legat på romfat som innehållit äldre rom? Hursomhelst ville jag att kollegorna skulle få smaka något lite dyrare som också visar att whisky kan ligga på många olika typer av ekfat. Också kul att få bjuda på Glenfiddich som nog de flesta känner till och som ju säljer mest single malt whisky i världen. Jag passade också på att berätta lite om Dufftown (där jag sedan 2015 har släkt, av vilka några bland annat säljer korn till Balvenie och Glenfiddich!). Dufftown med cirka 1 600 invånare har två matvaruaffärer, en slaktare/kötthandel, minst tre restauranger/pubar, en whiskyshop och som bekant sex aktiva och tre nedlagda destillerier. Sådana byar finns väl inte längre i Sverige?

Glenfiddich 21 yo gillades verkligen av mina kollegor. Jag tycker kanske den är lite tråkig och intetsägande. Den hade gärna fått vara lite starkare än 40 %. Men visst, det är en lättdrucken whisky med trevlig sötma och en aning beska som för en att påminnas om romfaten.

Whisky nummer tre för kvällen ville jag skulle skilja sig från de tidigare två och därför fick det bli 10 yo. En sherryfatslagrad Speysidewhisky som bjuder på typiska sherrytoner utan att bli en sherrybomb eller gummismakande sötwhisky. En riktigt trevlig whisky tycker jag som tyvärr inte går att köpa på Systembolaget för tillfället. Men cirka 35 pund i Storbritannien är ett riktigt bra pris! Whiskyn bjuder på tydliga sherrytoner i form av druvor, röda bär, läder och en viss strävhet blandad med sötma (toffee/karamell). Denna gillades, liksom Glenfiddich 21 yo, av kollegorna.

Den sista ordinarie whiskyn för kvällen (jag hade dukat för fyra drams) blev en rökig en. En Select, som jag några månader tidigare hade fått blindprova tack vare Fredrik från WhiskyArkivet. Även denna whisky ligger på 40 % alkoholstyrka så det blev kanske omedvetet kvällens tema. I och med denna fick vi också med en single malt utan åldersangivelse, en NASare. Select är annorlunda mot den mer kända 10-åringen. Men ganska trevlig enligt mig (och mina kollegor). Här finns en angenäm rökton, havstouch, citrustoner, lakrits/fänkål och alltså egentligen det mesta som kan önskas av en Islaywhisky. Lite kort eftersmak, men lättdrucken (som många billiga NASare och blended whiskys brukar vara) tycker jag.

Efter de fyra ordinarie dramsen på provningen var jag ju tvungen att bjuda på något fatstarkt efter alla 40-procentare. Och då fick det bli min alldeles egna från 1997. Därmed hade vi täck inte både CS, SC, NAS, rökig Islaywhisky, sherryfatslagrad Speysidewhisky, en 21-åring med romfatsfinish och en billig blended! Just denna single cask 15 yo som legat på bourbonfat var kvällens överlägsna favorit. Och jag var tydlig med att mina kollegor gärna fick såga den om de tyckte så, men i stort sett alla utbrast wow! Den har väl helt enkelt en eller två dimensioner som de andra whiskysorterna på provningen inte har. 🙂

Provningens whiskys.
Trevligt sorl bland Andreas kollegor efter avklarad provning.

Några roliga detaljer från provningen var bland annat att jag lät alla deltagare få en sampleflaska med favoriten bland de fyra första dramsen med sig hem. Detta var uppskattat och något som jag själv saknat på provningar jag varit på. Men jag undrar om inte några fyllde sin flaska två gånger..? En annan detalj var att jag hade samlat info om kvällens whisky på baksidan av provningsunderlägget. En smart detalj jag lärde mig i Västerås av Gunnar & co som ordnade megaprovningen av nedlagda destillerier hösten 2017. Sen var det väl även någon kollega som tyckte jag har valt fel karriärsbana… Jag tackar för berömmet men är nog inte den som är bäst på att ta komplimanger. Jag är mer den som reagerar vid motgångar och på ris, då har jag något att bevisa. Och jag har svårt att se vad jag har som saknas i whiskyvärlden. Kanske självdistans i viss mån om jag får vara lite dryg (även om jag skulle kunna rabbla trevliga whiskypersonligheter med självdistans). Jag gillar i alla fall människor som kan bjuda på sig själv och som kan ta sin egen status/kunskap/personlighet med en nypa salt. Så den framtoningen vill jag gärna ha på whiskyprovningar. Jag hoppas att jag lyckades framför mina kollegor. Dryga dussinet kontorsråttor hade i alla fall en trevlig kväll som fick avbrytas när lokalansvarige ville ha lokalen städad. Men det var kanske bäst så eftersom det var en mittiveckanprovning… Tack kollegorna för både komplimanger och en trevlig kväll! Och stort tack Pyrre som hjälpte till genom att låna ut 60 stycken portoglas, som annars brukar synas på Örebro öl- och whiskyfestival. Vissa kvällar gillar jag min relativt nya hemstad Örebro, mer än andra 🙂

Andreas och de fem whiskysorterna som provades denna kalla februarikväll.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here