Allting gick så fort, jag hann knappt förstå innan det var över.
Doktorn, Professorn och jag hade blivit med fat.
Det var vid årets öl- och whiskymässa i Stockholm som vi slog till på ett fat. Det skulle dock dröja till den elfte december tills vi återsåg det.
Det var vår första resa för att fylla ett eget fat med whisky. För två i sällskapet var det häpnadsväckande nog även deras första besök i Norrland, närmare bestämt Box Destilleri vid den vackra Ångermanälven. Förväntningarna kunde inte vara högre och spänningen var på topp inför resan. Så här en vecka senare så ligger dofterna, smakerna och de vackra vyerna fortfarande nära.
Under vår något trötta tågresa så pratade vi friskt om hur roligt detta kunde bli. Men ett litet orosmoln gjorde sig dock påmint. Vi var inte vara helt säkra på att vi faktiskt skulle mötas av någon på stationen eller om vi skulle få beställa en droska själv. Kommunikationen med destilleriet fram till denna punkt var något enkelriktad så som det kan vara i Norrland. Men lyckan lös på oss när Roger Melander, destillerichef på Box, möter upp oss med bil.
Redan under bilfärden från stationen så går diskussionerna igång och våra förväntningar stiger än en gång för vad som komma skall. Doktorn kåserar, Professorn är saklig och jag bara njuter av skådespelet. När vi så småningom anländer och med egna ögon för se vad människorna på Box har skapat på denna vackra plats så vet vi att detta kommer bli minnesvärt.
Det finns ingen tid att spara, vi måste bara in genom dörrarna där vår första fatwhisky tillverkas. Väl därinne möts vi en härlig blandning av dofter och ljud, för att inte tala om de vackra kopparpannorna och fantastiska utsikten över älven. Jästdoften blandas med en ljuvlig sötma. Det är verkligen ett härligt litet destilleri där man tagit tillvara på den anrika byggnaden. Man får känslan av ett det lika gärna kunnat vara ett gemytligt familjeföretag när vi står där mellan kopparpannorna och ser råspriten komma till liv.
Råspriten som skulle få kyssa vårat fat vid dess första fyllning på svensk mark var Box rökiga destillat. Men innan Professorn började fylla fatet så lät vi våra näsor känna fatet; och doften var omisskännlig Islay. Detta kan sannerligen bli riktigt bra men slutresultatet vet vi först om cirka fem år. I och för sig så fick vi smaka vårt fat redan på stället. Professorn fyllde fatet så väl att det fick tömmas på några centiliter lagrad sprit. Doktorn i sin tur svor att han redan där och då kände tydliga fattoner ifrån södra Islay och föll ännu djupare för vår första skapelse. Själv var jag inte lika övertygad om de tio sekunderna i fatet och dess effekt men en sak är säker. Vi kommer tillbaka.
Välkommen till bloggen spejaren! Bra skrivet!