Tiden går och whiskyn har tagit slut. Det är något jag fått höra mycket på sistone så därför är det dags för en liten uppdatering i whiskyns värld.
Vi går rakt på sak och tittar på vad vi har på kartan just nu.
Bruichladdich som senast hade släppt sin nya standardrelease Brucihladdich 10 ”The Laddie” har nu återuppväckt ytterligare ett gammalt destilleri, nämligen Port Charlotte. Brucihladdich är ju traditionellt orökig (bortsett från den extremea Octomore-releasen), men Port Charlotte är ett destilleri av mer klassisk Islay-typ. Port Charlotte fanns mellan 1829 och 1929 då det lades ned. Ett nytt destilleri byggdes på platsen 2007 för att återetablera märket igen, men produktionen tjuvstartade redan tidigare i Bruichladdichs destilleri. Därför finns nu den första Port Charlotte releasen sedan 1929 tillgänglig i form av Port Charlotte 10. Detta är en klassisk Islay-whisky med tung rökighet (40ppm) men ändå med en klassisk Bruichladdich-elegans. Ett måste för dig som är Islayfantast och dricker Laphroaig och Ardbeg i vanliga fall, men även för dig som är nyfiken på vad Brucihladdich kan åstadkomma i rökig väg.
Så här års är det också dags för alla destilleriers ”Distillier Editions”. Det är specialreleaser där master blendern väljer ut vissa exceptionella fat och komponerar en whisky som håller betydligt högre standard än de vanliga butiksreleaserna. En som jag fastnar för och som tidigare år varit mycket bra är Lagavulins Distillers edition 1996 som även i år är slutlagrad på Pedro Ximenez sherryfat. Det här gör att den vanliga medicinalsmaken och tydliga sältan och rökigheten får sällskap av en tung sötma som bryter av på ett mycket spännande sätt mot den hårda Islay-tonen. Jag kan verkligen rekommendera denna om man vill ha en finwhisky till jul.
Flera av oss gillar ju förutom whisky även rom, och vad kan då vara bättre än en 12-årig highland-whisky som är slutlagrad på romfat? Inte mycket skulle jag säga, och därför väljer jag att ta med en whisky från ett mindre känt destilleri, Craigellachie. Just den här releasen, Craigellachie 1999, är som sagt 12 år och är destillerad 1999. Jag har inte provat den själv, men jag har höga förhoppningar om att det kan vara en riktig läckerbit för både whisky- och romnördar. Väl värd att pröva.
Denna gång avrundar vi med två lite dyrare whiskies. Det ena är en 28-årig Caol Ila från 1980. Denna whisky talar för sig själv. En enastående whisky till ett enastående pris. Det här hittar man inte varje dag, och priset beror på att det inte är en destilleritappning utan från Exlusive Malts. Det gör den ju inte sämre på något sätt.
Den andra obligatoriska whiskyn är förstås årets Octomore 5, världens rökigaste whisky. Årets upplaga höjer ribban ytterligare och ligger på 169ppm (som jämförelse ligger Laphroaig 10 på 30ppm). Köp den inte för att dricka om du inte är rökdykare. Prisvärd? Knappast. Bästa partytricket? Absolut. Själv kommer jag naturligtvis att beställa en.
