24 nedlagda destillerier – En provning i döda poeters sällskap

0

Först och främst är titeln kanske lite missvisande numera. , Rosebank och ska som den inbitne whiskyfantasten vet starta upp igen. Men den här provningen var inte mindre bra eller spektakulär för det. En provning som utannonserades i någon av alla facebookgrupperna för whiskynördar, jag minns ej exakt vilken. Det jag minns är att det fanns ett 30-tal platser på provningen och att de tog slut inom något eller några dygn! Och då ska det tilläggas att provningen planerades till en lördag i november, några kilometer från centrala Västerås och till ett pris som kan jämföras med en Springbank 21 yo eller en Bowmore 25 yo. Jag har inte gått gratis på särskilt många provningar, men heller aldrig betalat i närheten av vad jag slantade upp för denna provning. Men jag kan redan nu säga att det var värt varenda öre! (vilket jag också anade på förhand). Det här var ett fantastiskt avbrott från min vardag som numera stavas VAB och konstant krasslig… Jag kan redan nu passa på att tacka Gunnar Hede och de andra i Aros Uisge Beatha Society som dels gjorde provningen möjlig och som dels gjorde allt så jäkla bra! Jag hinner nog med fler lovord senare i artikeln… Men nu till provningen.

Kvällens huvudfigur: Gunnar Hede från Aros Uisge Beatha Society. I förgrunden syns whiskyprofilerna Håkan Dahlberg och Daniel Wahlström.

Provningsdagen den 18 november 2017 hade hunnit bli lunch när vi var ett gäng från andra delar av Sverige än Västmanland som möttes upp på Västerås station. Tio minuter i bil senare var vi framme i Vallby där provningen skulle hållas. Arkitekturmässigt inte Sveriges vackraste stadsdel, men den halvt övergivna centrumbyggnaden fungerade perfekt för våra ändamål. Väl framme möttes vi av en välkomstdram i form av en Dumbarton 29 yo. En Single Grain som legat alla sina år i en bourbon barrel. Dumbarton var inte en fantastisk start på denna provning av 24 nedlagda destillerier, måste jag säga. Men den var helt ok och det var bra att starta eftermiddagen med lite mingel (som just jag är usel på i nya sällskap, men jag kände ju några och med en whisky i handen går det lättare…).

Välkomstdram i form av Dumbarton 29 yo.

Dags för årets provning för min del: 24 nedlagda destillerier!

Väl dags att gå till bords fick några spelregler av Gunnar. Exempelvis fick vi inte sitta på samma plats hela kvällen utan skaffa oss nya bordsgrannar för varje flight. Vi fick också möjlighet att prova blint då flightens aktuella flaskor fanns i rummet men inte i någon särskild ordning. Jag själv kikade inte ens på flaskorna innan vi började prova, så jag hade nog så öppna sinnen jag kunde ha, med en halv förskolas bakterier i halsen… I övrigt berättade Gunnar lite grovt om vad som skulle provas, utan att nämna några namn eller årtal. Provningens tre flighter var faktiskt uppdelade efter alkoholstyrka och i viss mån rökighet. Så det starkaste och rökigaste fick vänta till slutet. Alla deltagare fick två röster efter varje flight, där de kunde användas på samma whisky eller på två olika. På så sätt korades vinnare efter varje flight och totalt under kvällen. Jag tyckte jag hörde att vi var 34 personer på plats varav endast en var kvinna. Synd med könsfördelningen eftersom kvinnor (särskilt yngre) i högre utsträckning ska ha bredare doftregister än män (kanske gäller smak också?).

Flight 1, 40-43 %

Sju destillerier fick plats i första omgången. Endast två av sju drams var starkare än 40 %. 1,5 cl av varje. Lite kortfattat är mina intryck av de sju som följer:

  1. Tunn.
  2. Också lite tunn, men lite som en riktigt bra bourbonlagrad single cask Speyside/Highland; fruktig. Framförallt slutet bjuder på fruktig sötma och jag tycker det går åt gröna frukter. Men den behövde lite luftning för att jag riktigt skulle uppskatta den.
  3. Djupare, rödare, fruktigare med ett slut som ger mineralvibbar.
  4. Doftar nässlor och harsyra och granskott och koda, ja mycket skog helt enkelt samtidigt som en sötma finns där. Jag skulle inte gissa på whisky på doften. Finns även viss citrus i doften ska jag säga. Len smak. I smaken återfinns en del av doftnoterna men skogskänslan är kanske inte riktigt med hela vägen.
  5. Doftar blöt flyttkartong, terpentin, äggviteskum och efter luftning svagt hallon. Sådär doftmässigt alltså… Smaken var väl inte heller någon höjdare där det först hände väldigt lite men där sedan en inte helt angenäm beska kommer på slutet.
  6. Sött, bränt, dammigt, smörigare.
  7. Den doftar lite citrus och lite choklad. Men tunn doft. Smaken bättre/mer än doften. Doftnoterna finns i smaken men jag tycker även det går åt glasshållet. Kanske sån där amerikansk läsk som ska smaka glass som jag drack för minst 15 år sedan.

Sammanfattningsvis var det inte världens sju bästa whiskys. Men framförallt nummer 2 och nummer 7 växte för mig. Först tyckte jag allt doftade och smakade sådär, men just tvåan och sjuan blev med lite luft trevligare och lite mer åt det hållet som mina ”huswhiskys” doftar och smakar. Vad var det då för destillerier?? Jag har gjort det lätt för mig så se bilden nedan som är på baksidan av provningsunderlägget (smart!). Endast bonus/välkomstwhiskyn som var destillerad efter min födelsedag!

Jag återkommer med röstningsresultaten längre ner. Men i denna omgång fick alltså nummer 2 och 7 mina röster. Värt att nämna från flight 1 är . Magnus Fagerström berättade lite om exklusiviteten i denna flaska. Det handlar alltså om ett maltdestilleri inne i ett graindestilleri (Strathclyde), kan en säga. De gjorde inte single malt superlänge och därför är utbudet litet. är mycket svårt att få tag i. Exempelvis såldes sju stycken på whiskyauction.com under 2016 och fyra stycken hittills i år. Om jag minns rätt kostade den här varianten av låglandsmalten 9 500 kr.

Flight 2, 43-46 %

Provningen i döda poeters sällskap fortsatte efter välbehövlig fikapaus med flight 2.

Efter att ha bytt bord och bordsgrannar var nu åtta drams uppradade framför mig. Ögat noterade direkt större variation avseende färg än flight 1.

  1. Obefintlig färg. Matured in water casks?? Mineraldoft, gräs, citrus. Men efter luftning och lite vatten i: wow! Ahlgrens bilar deluxe. Grymt trevlig pärondoft som också ger associationer till piggelin eller päronsplit. Även smaken tyckte jag var rätt tråkig till att börja med. Den kändes alkoholstarkare än de 43 % som angavs på pappret. Men även smaken blev mycket bättre med vatten och speglade doftintrycken.
  2. Doftar friskt; melon och lite ättika. Även denna blir bättre efter lite luftning och då blir dofterna aningen fruktigare. Smaken bjuder på sälta, mineraler och är lätt i sin komposition.
  3. Svag, ganska trevlig rökdoft. Doftar även brända mandlar och viss fruktighet (grön?). Smaken försvinner fort, liksom mitt intresse. Men doftintrycken är liknande som smaken, bara att smaken är svårare att finna.
  4. Doftar lite gräs, svagt lök. Ja generellt svag doft. Smaken var också svag och jag har faktiskt inte noterat ett enda ord om smaken på denna. Klart sämst i denna omgång.
  5. Doftar fruktigt och mycket päron. Lite som nummer 1 när den hade luftats och vattnats. Trevlig doft! Sämre smak men fortfarande fruktigt. Viss beska finner jag också.
  6. Doft: Smörigt, sött, päron, frukt. Ganska trevligt djup och oljighet i doften. Smakar alkoholstarkt, lite beskt och ljusa gröna frukter.
  7. Doftar gula frukter och lite exotiskt. Trevligt! Smak: Här vill jag återanvända mitt utryck ”komprimerad IPA”. Det är ett riktigt bra betyg enligt mina sinnen. Här finns papaya, mango, torrt trä och en viss strävhet.
  8. Bränt, lite pepprighet och gröna äpplen finns i doften. Smaken bjuder på bittra mandlar och en strävhet från faten. Helt ok.

Flight 2 var helt klart bättre än flight 1 enligt mig. Jag tycker både smaker och dofter var bättre i flight 2 och bredden på dem var också större. Under första omgången var det främst dram nr 4 som stack ut och den var inte min favorit. I omgång 2 kunde jag peka ut flera favoriter. De jag röstade på var nr 1 Rosebank och nr 5 . Två destillerier som jag faktiskt provat flertalet gånger tidigare och då också gillat. Så kanske var det att jag kände igen dem, men troligtvis faller många dessa destilleriers utgåvor mig i smaken. Framförallt var Rosebank en favorit. Den framstod som jättetråkig avseende både färg, doft och smak först. Men med luftning och lite vatten öppnades whiskyn upp rejält. Det blev en päronglass deluxe! Ok det fanns kanske inte supermycket mer smaker som var dominanta och djupet i whiskyn var begränsad. Men det den levererade var enligt mig riktigt bra. Och hellre så än en jättekomplex whisky som är för spretig eller halvdann inom många smakspektran. Hittade något liknande i en Signatory CS på Örebro Öl- och whiskyfestival 2014. Då tror jag den fick lov att hällas upp två eller tre gånger samma kväll…

Flight 3, 46-62 % med rökiga inslag

Jag har tyvärr ingen bild på middagen som föregick flight 3. Men det var lamm som serverades med palsternackspuré. Väldigt god mat! Så tack för det Eddie med personal!

Den tredje och sista flighten hade högst förväntningar på sig. Blint var mina intryck som följer:

  1. Doftar fruktigt och sött. I smaken finns en svag rök? Apelsintoner dyker upp i eftersmaken.
  2. Doftar lite finkel, blöt trasa och har en metallisk ton. Nä inget bra första intryck, men lite bättre efter luftning och vattning.
  3. Mycket fruktig doft! Tycker det är den där typiska Ahlgrens bilar-doften som riktigt bra bourbonlagringar kan ge. Också en blommig doft. Smaken är liknande doften. Mycket päron i smaken. En viss beska träder fram i eftersmaken men inget extremt.
  4. Nu önskar jag att jag hade skrivit lite tydligare… Men jag tror jag tyckte den här doftade smörigt och blommigt. Viss sälta är de första orden jag noterade angående smaken. Blommigt även i smaken, precis som i doften.
  5. Här doftar det svagt dammsugare eller arraksboll, något jag verkligen gillar! Synd att det inte träder fram ännu tydligare. Smaken är torr och sträv. Är det en sherrylagrad whisky måntro? Eller bara väldigt gammal? Eller både och?
  6. Återigen en fruktigt doftande whisky. Har även noterat viss surhet i doften… Också här tycker jag smaken är ganska sträv och torr, börjar 21 drams ta ut sin rätt? En köttig smak om ni förstår vad jag menar. Alltså en textur som i kombination med smaken ger en förhållandevis djup whisky. God whisky!
  7. Här doftar det smörigt, oljigt, tjära, torv och rök. Dofterna återfinns i smaken men där jag lägger till bittermandel som en joker som framträder i eftersmaken.
  8. Fräscht, fruktigt och torvrök är mina doftintryck. Smak: Rök! Klart rökigast för kvällen tycker jag denna är. En bergsvägg vid havet. Bråkig, oljig, rökig. Kan det här vara en Port Ellen? Jag gissade på det, där dramen innan var det andra alternativet att vara just Port Ellen.

Flight 3 var häftig! Stor bredd i smak och doft. Här kom också första riktiga röken. Flera drams i denna omgång kunde fått min röst. Men nummer 1 och nummer 3 fick mina röster. Jag kunde mycket väl även röstat på nummer 6 och 7. Men liksom i omgång 2 var det två destillerier jag tidigare kommit i kontakt med som jag röstade på; och Linlithgow/St Magdalene. Den stora överraskningen var naturligtvis nummer 8 som alltså inte var Port Ellen utan en peated . Vet inte hur mycket rökig whisky som producerats i , men jag tror orökt är betydligt vanligare. Tror jag blev lite påverkad av den senaste Port Ellen jag hade smakat innan provningen; en Elements of Islay som hade med sig till WhiskyABC-studion. Den påminde om nummer 8 på något sätt tycker jag. Den Port Ellen vi provade denna kväll var inte lika mycket en käftsmäll som jag tyckte Elements of Islay-utgåvan var. Men sammanfattningsvis var flight 2 och 3 riktigt bra!

Hela sällskapets samlade röster finner du här intill. Alla fick alltså två röster per omgång där det var tillåtet att lägga båda rösterna på samma dram. Whiskyn i flight 1 hade kanske alltså inte fått lika många röster om den ställts mot whisky från omgång 2 och 3. Inte många som höll med mig om Glen Mhor, men var alltså riktigt populär!

Tack till alla som var där och alla som gjorde denna kväll möjlig!

Som sagt förstod jag att detta skulle bli en kväll att minnas. Egentligen hade det varit en guldkväll bara att få träffa alla trevliga whiskymänniskor. Jag lärde mig så mycket. Kvällar som denna får en att komma ner på jorden avseende ens ”whiskysjälvförtroende”. Ibland tycker jag att jag kan ganska mycket om whisky, men kvällar som denna får en att förstå hur lite jag kan och hur många som kan mycket mycket mer än mig. Jag satt flera gånger under kvällen bredvid gängets Glenlochyfantast Louis Reps och log av all ny kunskap han gav mig och alla fantastiska historier. Magnus Fagerström är en annan som kan ett och annat, bredvid honom känner jag mig som en nybörjare på whisky (vilket jag väl är med enbart cirka 12 år som whiskyfrälst). Jag borde nämna många fler, men då blir det här lika långt som ett viktigt remissvar… Men jag måste återigen nämna Gunnar Hede (som jag för övrigt också fick äran att sitta nära flera gånger under kvällen) och resten av gänget som var med och arrangerade kvällen. 24 nedlagda destillerier – En provning i döda poeters sällskap: det var klass rakt igenom! Eller nja… arkitekturen i Vallby och kommunikationerna till gurkstan var väl sådär. Nej jag bara skojar. Det fanns inget negativt värt att nämna om denna kväll. Återigen tack! Nu är mitt whisky-CV betydligt mer respektingivande ;).

Kvällens fräscha efterrätt som serverades efter flight 3.
Flight 1.
Flight 2.

 

Flight 3.
Tre whiskytokiga herrar som alla synts på WhiskyABC.se: Johan Blom, och .

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here