tisdag, december 7, 2021
HemRecensionerBruichladdich 1994 och Bunnahabhain 2009 från Gordon & MacPhails Cask Strength-serie

Bruichladdich 1994 och Bunnahabhain 2009 från Gordon & MacPhails Cask Strength-serie

Den 18 augusti lanserar Gordon & MacPhail två utgåvor från sin Cask Strength-serie. Det handlar om en från 1994 och en Bunnahabhain från 2009. Inte helt vanligt att Gordon & MacPhail släpper whisky från Islay. Därför extra intressanta utgåvor från denna oberoende buteljerare. har tack vare fått chansen att prova dessa två. Vi börjar med den yngre av de två.

Bunnahabhain 2009 Cask Strength, 60,5%

Säljstart 18 augusti
Artnr 40087-01
Pris SB 845 kr
Destillerad 31 mars 2009
Buteljerad 21 mars 2017
Ålder 7 år
Alkoholhalt 60,5%
Lagring First fill Sherry Hogsheads, Cask 323-325
Antal till 240 flaskor

:Doft: Söt, vaniljig, lätt rökig med liten maritim hint. Doftar mysigt om än med inslag av terpentin.

Smak: Oerhörd kick med sina 60,5%. Sherry kommer mycket diskret, den låga åldern gör sig gällande med en nötig(!) spritighet. Lite tropiska frukter anas. Fin oljighet och tjock karaktär som en riktig Islay skall ha.

Finish: Kort. Så var det med det.

Högländaren:

En riktig käftsmäll utan vatten för både näsa och gom!! Ung, spritig och en klar kryddighet. Med en hel del vatten kommer en trevlig sötma fram i form av kanderade äpplen, söta och mogna blandade frukter men även en trevlig ekig fatkaraktär. Tycker den dessutom smakar persika, vilket jag inte tror jag sagt om en whisky förut! Tillsammans med den starka spritigheten som finns så framkommer även kryddiga smaker av chili och kanel vilket framhäver kicken den ger ännu mer.

En OK whisky skulle jag säga, lite annorlunda men dock för ung i karaktären för min smak. Han skulle behöva ligga av sig en stund till.

Andreas:

Doft: Vanilj, päron och aprikoser eller persikor (jag blandar ofta ihop dessa frukter). Doften är mognare än vad jag förväntade mig. Svårt att gissa fattyp utifrån doften om jag inte hade haft facit i förväg. Svag rök.

Smak: Vanilj träder fram även i smaken. Här träder också något trevligt fram som minner om vit choklad. Pepprighet finns också tydligt där, vilket jag ändå tycker avslöjar att whiskyn är ganska ung. Kräver lite vatten i enligt mig.

Eftersmak: Brödig, maltig och här ger denna Bunnahabhain ett förvånande moget intryck trots sin ringa ålder. Inte världens längsta eftersmak men som sagt ändå trevlig. Fruktig måste jag lägga till även här.

 

1994 Cask Strength, 56,2%

Säljstart 18 augusti
Artnr 40098-01
Pris SB 1 995 kr
Destillerad 6 oktober 1994
Buteljerad 4 maj 2016
Ålder 21 år
Alkoholhalt 56,2%
Lagring Refill Sherry Butts, Cask 776 & 777
Antal till 132 flaskor

Professorn:

Doft: Lite kvalmig men hemtrevlig söt ton, busiga fruktnoter blandas med arkiverade sherryfat. Kan inte låta bli att tänka på ”det goda limmet” som brukar prata om.

Smak: Elegant, mild men kraftig smak. Styrkan jobbar med smaken på ett bra sätt, vill bara vattna den försiktigt. Fatkaraktären ligger som ett varmt täcke över de maltiga diskreta mörka frukterna och tanninerna gör sig gällande.

Finish: Lång, trevlig, i samma stil. Trä ligger kvar längst!

Högländaren:

En mild, krämig och blommig känsla över doften är det första jag känner men det blandas även med en kemikalisk målarfärgsliknande ton, dock inte alls obehaglig. Det finns helt klart en fatkaraktär där i bakgrunden också, vilken även följer med i smaken. Målarfärgen följer också med och dessutom i en ökad styrka, jag gillar det, av nån anledning. Hur kan man gilla målarfärg? Men men…

Jag tycker denna behöver lite vatten men absolut inte för mycket. Med några droppar så kommer en beska fram från fatkaraktären som jag tycker gifter sig riktigt bra med sötman. Sötman som jag tycker är en blandning av både ganska färska frukter men även mer torkade och mogna varianter. Lite päron, plommon och torkade körsbär och vinbär. En alltigenom trevlig dryck säger mina lökar!

Andreas:

Doft: Vanilj finner jag tydligt även här (jag känner mig tjatig, men trots att även denna whisky legat på sherryfat är vaniljtonerna tydliga för mig). En svag bränd ton finner jag som inte alls är otrevlig. Här finns också rosépeppar och mustiga äppeltoner.

Smak: Denna är strävare på tungan än Bunnan. Mjuk pepprighet finns liksom apelsin och lädertoner. Lite lite vatten gjorde susen för mina smaklökar.

Eftersmak: Pepprigheten håller sig kvar på ett moget sätt. Lädertonerna hänger även de kvar och röda bär träder fram i eftersmaken. En trevlig Laddie som jag hittar nya smaker i för varje gång jag smakar.

Sammanfattningsvis två trevliga drams som har relativt mycket gemensamt trots relativt stor åldersskillnad. Båda två är svåra att gissa sig fram till destilleriet blint. 1994 och Bunnahabhain 2009 från Gordon & MacPhails Cask Strength-serie är inga helt vanliga Islayutgåvor. Men det är två relativt mångsidiga whiskys, som alltså släpps via Systembolagets Små partier 18 augusti. Kan nog vara något både för den som gillar whisky från Islay och för den som gillar whisky från eller andra regioner på skotska ”fastlandet”. Inte helt fel till kommande kräftskivor!

RELATED ARTICLES

Most Popular

Recent Comments

Jonas Gyllenpanzar Stjerna on Avsnitt 58: På legendarisk tur till Bushmills
Dennis Jensen on Highland Park Twisted Tattoo
Elisabeth Widstrand on Vi testar The Deveron 12
David Goldsmith on Highland Park 30
David Goldsmith on Nyhet: Glenmorangie Milsean
David Goldsmith on Nyhet: Box In Flames
David Goldsmith on Dag 2 och 3 i bilder
David Goldsmith on Nya världens juligaste whisky?
David Goldsmith on Nya världens juligaste whisky?
David Goldsmith on Bunnahabhain 39yr old
David Goldsmith on Blindprovning med Clydesdale
David Goldsmith on Avsnitt 16: Glasprovningen
David Goldsmith on Avsnitt 14: Box Whisky
Mats on Kapten Haddock
Carl Lönndahl on Vattningens förfall
Professorn on Vattningens förfall
Professorn on Professorns smaklökar
Carl Lönndahl on Kavalan Concertmaster