Det här var inte vilken Highland Park-provning som helst, vilket jag visste på förhand. Samuel Lindlöf a.k.a. SamuelWhisky, som nog måste vara Örebros mest kända whiskyprofil, hade utlovat både single casks och cask strength-utgåvor. Det finns alltså risk för många SC och CS i denna artikel… Och ni som har lyckats komma över några droppar eller till och med en hel flaska av någon av Highland Parks senaste SC-släpp vet hur bra dessa är. Kanske därför dessa SC-släpp tredubblats i värde redan veckor eller dagar efter de släppts för cirka tusenlappen. Eller så beror det på att det var ganska många år sedan Highland Park senast släppte buteljeringar av enskilda fat i Sverige. Det jag lyckats leta fram var en 15-årig SC som släpptes i Sverige 2005 samt en 33-årig som släpptes på Viking Line 2008.
Men nu dags att berätta om denna fantastiska provning! (Vilket var eftermiddagens topp, medan kvällen bjöd på dalar i form av både feber och missade 13 rätt på Stryktipset under sista matchens sista 20 minuter).
Dram 1
Färgerna på de sju dramsen avslöjade att denna inte är en av single cask-utgåvorna. Doften gav mig först en viss grappakänsla, men det kan vara Samuels glas som påverkade mig… Annars typisk HP-doft med hav, sälta och svag lakrits men också gröna äpplen, lite mint och brynt smör. Med vatten blev doften mer parfymerad.
Smaken bjöd på sälta, halm, ljung men på slutet gick smaken över till vetelängd. Alltså lite brödigt och smörigt. Viss sötma hänger sig också kvar i eftersmaken.
Av någon anledning var det lite förvånande att detta visade sig vara Highland Park Cask Strength batch 2 57,1 % exklusivt för Sverige. Ni vet de där 35 cl-falskorna som finns på Systembolagets hyllor för 299 :-. En följd av en vunnen upphandling där Highland Park kunde leverera just det Systembolaget frågade efter. Jag var också lite förvånad över att detta var en sherrylagring helt och hållet (både first fill och 2nd fill sherry, oklart om ekens ursprung). Men det är sådana upptäkter som är roliga och intressanta med halvblinda provningar. En helt ok dram till ett bra pris.
Dram 2
Det andra glaset bjöd på något liknande som det första. Doften är smörig, söt, fruktig och jag anar svagt tanniner i bakgrunden som går åt fotogenhållet. Men det senare tar inte över, jag lovar!
Whiskyn smakar brynt smör, svagt läder, choklad och alltså en del typiska sherrytoner. I eftersmaken kommer en nötighet fram liksom en torrhet. Anar en typisk sherrysträvhet som i detta fall går lite åt bränt trä/sågspån.
Denna dram var bättre än första glaset och då var det ju lite synd att detta var Highland Park Cask Strength batch 1 56 % exklusivt för Sverige. Detta då det troligtvis är svårt att hitta denna batch numera. Kan nämnas att whiskyn är 11 yo + och lagrad på endast europeisk ek; både first fill och 2nd fill sherry.
Dram 3
Nu var ju frågan om en single cask skulle dyka upp eller om det skulle bli den utlovade destilleriexklusiva buteljeringen? Färgen är inte riktigt lika mörk som i de sista fyra glasen om det nu är en hint? Whiskyn doftar svagt fruktigt, jag finner koppartoner och tycker det generellt är en metallisk doft. Svag doft, kort och gott.
Whiskyn smakar desto trevligare med sälta, hallonlakrits och körsbärstoner. Kan även dra till med lite chili! Med vatten drar smaken mer åt apelsinkrokant på ett enligt mig trevligt sätt. Eftersmaken är kort. Men torra sherrytoner hänger kvar och nötighet ger sig till känna vilket jag gillar.
Detta är en ”Distillery Only” 53,3 %. Alltså en sådan utgåva som bara går att köpa på destilleriet. Om du åker till Orkney och Kirkwall imorgon så tror jag att det är en 18-åring som går att köpa exklusivt på destilleriet.
Dram 4
Av provningen återstår nu alltså fyra stycken single casks! Fat som Highland Park valt ut för sin kvalitet. 2016 började HP med denna SC-serie och alla utgåvor har vad jag vet blivit extremt hypade.
Den här doftar tung sherryindustri! Röda bär, russin, fikon, lite vanilj. En nästan lite exotisk sherrylagring utifrån doften (utan att nämna exotiska destillerier som kan bjuda på liknande dofter…).
Smaken är riktigt riktigt angenäm. Bränt socker, russin och en massa exotiska smaker. Eftersmaken är typiskt sherrysträv. Träig eftersmak med toppning av röda bär. Jag gillar denna skarpt!
Så vilken SC var detta då? Ingen av de två jag testat tidigare, utan HP SC for Highland Park Appreciation Society 59,1%. En utgåva exklusiv för medlemmarna i Highland Park Appreciation Society. Fat 2115, 2003-2016, 13 yo, refill butt.
Dram 5
Denna dram doftar inte lika gott som den föregående enligt mig. Den doftar sött, vanilj och apelsin men inte alls lika exotiskt som nr 4. Med vatten blev doften ännu sötare och mer bär tar plats.
Smakar muscovadosocker, vanilj, lägereld med viss pepprighet i avslutningen. Eftersmaken är också metallisk men med övervägande pepprighet. Med vatten blir smaken sötare och de röda bären kommer fram tydligare, precis som i doften.
Med sina 63,1 % var detta eftermiddagens alkoholstarkaste dram. HP SC for Viking Line batch 1 var detta. Även denna 13 yo, refill butt, fat 5734.
Dram 6
Återigen en dram som doftar russin och tungt sherry, om ni förstår vad jag menar. Jag gillar just sådana drams med tydliga sherrytoner i både doft och smak, utan att det blir för sött eller för strävt. Men gärna sötma och strävhet i lagom dos. Den här doftar även röda bär men också lite industri eller lite rufft sådär som brukar känneteckna Campbelltown och Caol Ila (som ju Högländaren håller högt). Det är mycket hav i denna som får mig att tänka både på tång och musslor.
Den här smakar enligt mig sträv sherry men också söta bär blandat med en träighet och sågspån. En bordsgranne nämnde att han ofta hittar mint och eukalyptus i Highland Park-utgåvor och nu är jag beredd att hålla med. En ton av eukalyptus finns faktiskt där på tungan och en liten mintton. I eftersmaken hänger strävheten kvar och jag börjar fundera om det skulle gå att göra en bedömning av dessa whiskys grundat bara på deras konsistens. Kanske inte, men just ”texture” har jag förstått är något som master blenders lägger stor vikt vid. Med lite vatten får även minttouchen vara kvar lite längre.
Det här visade sig vara uppföljaren till föregående dram, alltså HP SC for Viking Line batch 2, 54,7 %. Endast 258 flaskor, refill hogshead. Jag vet att Doktorn kommit över en pava av denna så det blir intressant att höra om mina intryck stämmer överens med hans.
Dram 7 – sist ut under denna Highland Park-provning
Nu kan ju doft- och smaklökar vara lite påverkade efter sex stycken CS… Men den här tror jag i alla fall doftar mintigt, metalliskt, lite vinbär och colaläsk/vanilj. Men svagare doft än föregående.
Smaken bjuder på björnbär (tack för den bordsgrannen!), sälta och lakrits. En riktigt god sherrybomb med finfina havstoner som alltså avslutar denna Highland Park-provning. Det som avslutar denna dram i smaken är för mig sträva, tunga sherrytoner. Förvånansvärt finner jag ingen större förändring i denna med vatten i (beror på whiskyns startnummer under provningen..?). Möjligtvis träder havskänslan fram tydligare efter några droppar vatten.
Så vilken single cask var det här? Jo HP SC for Calle Cask no 1, 59,8 %. 654 flaskor alltså dedikerade för gränshandeln Calle. Fat 1935, refill butt, 13 yo.
Som jag trodde blev detta en riktigt bra provning! Jag tycker att Highland Park har släppt lite väl många utgåvor med vikinganamn och andra konstiga varianter med diverse säljknep de senare åren (men bjud in mig till nästa jippo så kanske jag ändrar mig 😉 ). Men att de nu återigen lättar på single cask-ventilen tycker jag är helt rätt! Framförallt när dessa fat håller sån kvalitet som de gör. Jag har inte lyckats få tag i någon av de SC-utgåvor som nyligen släppts, men jag ska verkligen försöka framöver. En 13-årig single cask lagrad på refill sherryfat kan vara riktigt bra och jag gillar verkligen att Highland Park troligtvis nu fått ännu fler att inse det. Så tack för det Highland Park och tack Samuel för denna grymma Highland Park-provning!
Jag höll på att glömma: min favorit var nog nummer 4, alltså den single cask som togs fram för Highland Park Appreciation Society. Men nummer 6 och 7; Viking Line batch 2 och Calle Cask no 1 hamnar inte långt bakom.
