En lagom kall vinterkväll kom hon. Min hemliga kärlek från Colombia. En bestämd dam med ett hårt namn. Dictador XO Perpetual Solera.
Ni som är whiskypurister och anser att allt annat än whisky är djävulens påfund kan sluta läsa här, om ni nu mot förmodan skulle vara kvar efter vårt glöggavsnitt i podden.
Ni som är något mer öppna med vad ni dricker för alkoholhaltiga drycker bör kanske läsa desto mer noga.
Låt mig börja från början: Jag dricker som många andra whiskyälskare ibland även bra rom. För många år sedan hittade jag min favorit, Dicator 20 Solera, en makalöst god rom som dryper av choklad och kaffetoner men ändå känns vuxen. Jag visste redan då att det fanns en mytomspunnen Dictador XO, men föga kunde jag ana att den skulle dyka upp på Systembolaget. Nu hade jag i alla fall äntligen kommit mig för att köpa en.
Jag måste hålla mig lite kort här, för jag är fullt upptagen med att bearbeta intrycken från den, men låt mig säga så här:
En veritabel spritchock a la cask strength inleder (jag var tvungen att läsa tre gånger på flaskan för att fatta att det inte är mer än 40% i den) som övergår i en makalös smakexplosion, en tidsmaskin mellan alla olika årgångar den består av där den råa 20160225_211856inledningen mognar i min mun för att passera både barnsligt bröstsocker, ungdomlig karamell, vuxen choklad, medelålders kaffe, äldre sötlakritsfudge och uråldrig sherryinfuserad ek.
Eftersmaken ligger kvar länge, länge, länge. Den växlar också karaktär på ett liknande sätt.
Detta är riktigt bra rom.
P.S Nu kan ni whiskypurister öppna ögonen igen.