Många är vi nu som har hämtat ut ett eller kanske till och med flertalet privatfat från svenska whiskydestillerier. Antingen upptappade på flaskor eller i sin helhet, som oftast är 30-40 liter i Sverige. Nu har även jag haft lyckan att få hämta ut mitt alldeles egna 30-liters privatfat från Norrtelje Brenneri, http://norrteljebrenneri.se/. Eller jag och jag… farsan hämtade ut vårt fat som jag en gång i tiden slantade upp ett femsiffrigt belopp för, för att möjliggöra fatfyllningen. Sen stod farsan för resterade tusenlappar då han hämtade ut vår whisky. Jag tror både jag och farsan är nöjda med att vi delade på fatet, både ur ekonomisk synpunkt men också så klart för spänningen med hela resan och upplevelsen av denna och whiskyn.
Men fatresan har inte varit spikrak. Jag återkommer till det…
Varför just Norrtelje Brenneri och inte till exempel de mer kända Mackmyra eller Box / High coast distillery? Jo jag är nämligen Rospigg i blodet och min mammas morföräldrar är begravna ett stenkast ifrån Lohärad, där Norrtelje Brenneri huserar. Därför blev det ganska snabbt självklart för mig att jag skulle bli fatägare i Roslagen när Norrtelje Brenneri började med whisky och privatfat. 2012 blev det möjligt för privatpersoner att köpa 30 litersfat fyllda med sprit för att bli whisky hos Norrtelje Brenneri. Då hade de kokat whisky i några år redan (och de har sedan 2002 gjort andra destillat och är kända för sina snapsar och sin punsch!). Den första whiskyn lades på fat av olika storlekar, bland annat 50 litersfat (som är lite ovanligt) om jag minns rätt. Men de första privatfaten fylldes 2012 på ombyggda olorosofat á 30 liter. Jag och farsan var de sista att besöka brenneriet under 2012 och alltså de sista att fylla ett privatfat under debutåret för privatfat hos Norrtelje Brenneri. För grundarna och ägarna Richard och Kristina var i stort sett på väg på semester, när jag och farsan letade oss fram till Lohärad i snöyran den 22 december 2012.
Det var knappt husen och ladorna i Lohärad syntes på grund av all snö när vi anlände till Lohärad två dagar före jul 2012. Vi möttes där av Kristina som var imponerad av att vi hittade dit utan att ringa och fråga (tror både jag och farsan har hyfsat lokalsinne). Kristina gav oss en rundtur på brenneriet där de bland annat på ett mycket smakfullt sätt glasat in en lada/loge från insidan och därmed skapat ett vackert rum för både fester och destillatprovningar. Det hålls till exempel en del bröllopsfester i denna lokal.
Vid brenneriets hjärta, vid de två små pannorna från Carl GmbH i Tyskland fick jag och farsan sedan genomgå en provning med Richard. Jag tror vi var lite otåliga med att få se vårt whiskyfat, men provningen med Richard var väldigt trevlig och bjöd på ett antal olika destillat från Norrtelje Brenneris sortiment. De små pannorna är förresten enbart 150 respektive 450 liter stora. Att jämföra med exempelvis Gotland Whiskys mer ”normalstora” pannor på 900 respektive 1 500 liter.
Sedan var det precis vid de små tyska pannorna som vi fick träffa vårt fat. Det var verkligen en trevlig upplevelse! Jag fick äran att bära ner fatet till källaren (den före detta koladan) där spriten befann sig. Där fick vi placera fatet på en våg som placerats intill en behållare med råsprit gjord av ekologiskt korn. Med instruktioner från Kristina fyllde jag sedan fatet till den vikt som vid den aktuella alkoholhalten och temperaturen motsvarar 30 liter. Därefter kunde vi lyfta upp det 79:e privatfatet på lagringshyllorna hos Norrtelje Brenneri.
Under julen 2012 blev det sedan en hel del glögg från Norrtelje Brenneri. Precis som många av brenneriets destillat är glöggen fruktig (gjord på egna äpplen). Detta med att välja närodlat och ekologiska råvaror i första hand är något som Norrtelje Brenneri tänker på och också en viktig del i att det blev så självklart för mig att investera i 30 liter whisky från just detta lilla destilleri/brenneri.
Sommaren 2015 åkte jag och farsan tillbaka till Lohärad för att provsmaka det som var på väg att bli vår alldeles egna whisky. Destillatet hade hunnit bli 2,5 år gammalt och det var alltså inte så långt kvar till vi kunde kalla vätskan för whisky. Vid detta besök fick jag vara chaufför och smuttade således endast på de starka dryckerna. Men det jag kände var riktigt bra både doft- och smakmässigt! Det var inget sherrytungt destillat utan snarare väldigt fruktigt! Men sherryn anades ändå och kombinationen av sherrytonerna och det fruktiga var riktigt trevlig minns jag. Norrtelje Brenneris första utgåva whisky stod sig slät i jämförelse kommer jag ihåg. Farsan tyckte likadant. Så vi började planera för att kanske in början av 2016 hämta ut vårt fat fyllt med whisky + 10 tomflaskor, enligt avtalet. En enligt mig bra variant, istället för att hämta ut cirka 50 fyllda whiskyflaskor.
Så jag hörde av mig till Kristina i slutet av 2015, men varken de eller vi ville ordna med fatet under vintern. Så vi bestämde att vi skulle hämta ut Ahlstams tunna under våren 2016. Men varken de eller vi fick bakdelen ur vagnen… Så det dröjde till maj 2017 innan jag hörde av mig till Brenneriet för att ordna med uthämtning av fatet. Då blev vi erbjudna att återigen testa det som då hade hunnit bli 4,5 år gammal whisky. Men jag och farsan var ivriga att hämta ut fatet så vi funderade istället på var vi skulle hämta ut fatet. Utlandet är ju nämligen ett alternativ som kan minska totalkostnaden, då det finns länder som har lägre alkoholskatt än Sverige. Men med resekostnader och frakt handlade det inte om särskilt mycket pengar. Så vi beslutade oss för att hämta ut Ahlstams tunna på Systembolaget i Norrtälje, för enkelhetens skull. Och vi beslutade oss också för de runda 50 cl-flaskorna istället för de dyrare fyrkantiga 70 cl-falskorna som Brenneriet använt till sina ordinarie whiskysläpp.
Därefter dröjde det några veckor innan jag påminde Kristina om de sista uppgifterna för vårt fat. Kristina svarade att hon skulle återkomma, men sen hade nog både de och vi mycket att göra…
För vi hördes sen inte av på fyra månader. I september 2017 låg fatstyrkan på 59 % och fatet innehöll 23,2 liter whisky. Nu var det nära! Eller? Nja…
I maj 2018 kontaktade jag Brenneriet igen och nu hade alltså whiskyn hunnit bli 5,5 år gammal. Så nu hade jag och farsan faktiskt lite bråttom. Vi ville ju inte riskera överlagrad whisky! Och den 22 maj 2018 fylldes äntligen vårt fat på flaskor. Vi gjorde så för enkelhetens skull och hämtade således ut fatet tomt (inlindat i gladpack). Så den 9 juni 2018 hämtade mina föräldrar ut 45 flaskor om 50 cl med 58,6 % stark whisky. Äntligen!
Och jag var ett tag frustrerad över att vi inte kunde hämta ut fatet tidigare. Men samtidigt var varken jag eller farsan särskilt pådrivande. Men blev fatet liggandes med spriten i för länge?
Ja lite kanske. Jag mindes drycken som bättre vid provsmakningen 2015 än nu 2018. Kan tänka att en del tycker ekigheten är för påtaglig i whiskyn från Ahlstams tunna. Den är lite träig. Men jag tycker det går att åtminstone klart mildra ekigheten genom att vattna ner whiskyn. Då, vid rätt vattennivå, kan en få fram väldigt fina fruktiga toner som samsas väl med beskan. Men sherrytonerna är fortfarande inte direkt dominerande eller tunga. Men de finns där, jag lovar! Och just när en jobbar med whiskyn i munnen och hittar rätt i styrkan på whiskyn, tycker jag att den är rätt bra! Men vad skulle jag annars säga? Svårt att inte tycka om whiskyn från sitt eget fat. Särskilt efter en oplanerat lång resa… Och slutsatserna av denna resa blir att det är viktigt att smaka av sitt privatfat så ofta som möjligt och inte riskera att vänta för länge med upptappning. Men att följa ett fat under flertalet år som jag och farsan gjort är väldigt roligt, intressant och spännande! Så om du har möjlighet; ta chansen att skaffa en del av- eller ett helt eget whiskyfat! Det blir både mer unikt och mer spännande än att köpa en betydligt dyrare standardutgåva. Du vet så klart inte hur resultatet blir. Men resan är värd en hel del och du får i slutändan troligen något som breddar smakutbudet i ditt whiskyskåp.
