Sherrylagrad skotsk single malt – en provning på Bishops Arms Örebro

Bishops Arms anordnar whiskyprovningar på sina pubar runt om i hela Sverige. Lördagen den 13 maj 2017 var WhiskyABC på plats i Örebro för en provning av sherrylagrad skotsk single malt. Provningen leddes av whiskyprofilen Samuel Lindlöf. Samuel driver sin blogg SamuelWhisky (http://facebook.com/samuelwhisky), är provningsledare på puben Red Brick i Karlskoga och jobbar på mässor åt distributören Edrington. Allt detta gör Samuel utöver sin vanliga sysselsättning som doktorand på Örebro universitet. Och denna provning på Bishops Arms i Örebro var ett kärt återseende för både Samuel och Bishops, där Samuel 2011 jobbade som just provningsledare.

Provningen bestod av sex stycken whiskys lagrade på sherryfat (i olika omfattning). Alla sex var whiskys ur Edringtons sortiment. Provningen genomfördes ”halvblint” där vi alltså fick reda på vilken whisky vi smakat på först efter respektive glas. Samuel motiverade valet av denna metod med att vi inte skulle få förutfattade meningar om whiskyn vi provade. Bra metod enligt mig och det är kul att testa sina whiskykunskaper samt doft- och smakminnen på detta sätt.

Framför oss hade vi sex glas, där vi alltså inte visste mer än att alla har lagrats på sherryfat. Vid första anblicken var nummer sex överlägsen i färg, då den stack ut med sin vackra kastanjeröda färg. Men vi började från vänster med nummer 1:

(följande smak- och doftnoter är alltså noterade innan whiskyn i fråga avslöjades för oss på provningen)

Whisky nr 1.

Doft: Kola, lite vanilj, svagt röda bär, torrt trä, sågspån.

Smak: Brända mandlar, viss nötighet (hasselnötter?), relativt sött men utan godisvarning.

Eftersmak: Kompakt kropp på whiskyn, träig, len, nästan åt blendedhållet.

Jag hade inte en aning om vad detta kunde vara och det var inte så konstigt eftersom det var länge sedan jag provade: Auchentoshan Three Wood. Skottlands enda destilleri som enbart gör trippeldestillerad whisky. Sammanfattningsvis god whisky som inte får en att varken höja på ögonbrynen eller att längta alltför mycket efter annat. Lite som en bra blended, vilket jag gissar har med trippeldestilleringen att göra; smaker försvinner vid varje destillering och skillnaden mellan två och tre destilleringar är betydande.

Whisky nr 2.

Doft: Trä, något torrt, smörkola, blommigt, lite läder, oljigt.

Smak: Vass, bränt, svagt läder, barley wine (eller ni vet den där doften som finns i destilleriernas mäskhall).

Eftersmak: Viss oljighet som kommer fram efter att whiskyn jobbats runt i munnen, även ganska tunga sherryinfluenser som läder och mörka röda bär.

Detta visade sig vara en limiterad utgåva av Macallan: Macallan edition no 2. Jag brukar inte alltid tycka Macallan, som de senaste åren släppt många whiskys utan åldersangivelse, är prisvärd whisky. Men denna var riktigt bra och 899 kr för denna är inte fel, även om inte ens Samuel har någon aning om åldersintervallet för denna.

Whisky nr 3.

Doft: Saltlakrits, svagt gräs, halm, något bärigt, tydlig sötma, honung.

Smak: Viss torv, ljung, hav, sälta, fudgekola, röktouch.

Eftersmak: Mörk choklad, lakrits, sälta, angenäm smak som hänger kvar trevligt i gommen.

Här gissade jag rätt avseende destilleri (bl.a. då jag visste att det endast var Edringtonutgåvor). Sältan och den lätta rökigheten ledde mig till att detta var en Highland Park, från Orkney. Och mycket riktigt, detta var en Highland Park Dark Origins. En whisky utan åldersangivelse som är mellan 11-16 år enligt Edrington. En skillnad mellan Dark Origins och Highland Park 12 yo är att Dark Origins innehåller dubbla mängden first fill sherry-fat (80 %). Dark origins kommer försvinna ur Highland Parks sortiment och ersättas av bland annat nya Valkyrie.

Whisky nr 4.

Doft: Lim, blommor, fenoler, stenkällare, ljung – inte jättetrevlig doft.

Smak: Smaken är desto bättre än doften; här finner jag nötter, muskovadosocker, honung, ljung, torvrök och viss oljighet.

Eftersmak: Oljighet, läder, jordnötter, angenäm längd – den håller sig kvar på ett trevligt sätt.

Sammanfattningsvis mycket bättre smak än doft. Denna visade sig vara en whisky jag smakat många gånger: Bowmore Darkest 15 yo. Bowmore som tyvärr (i mitt tycke) använder sockerkulör men som är stabila när det gäller att leverera god whisky med lagom rökighet. För 519 kr skulle jag kalla denna whisky relativt prisvärd!

Whisky nr 5.

Doft: Somrig, smörkola, oljighet, viss citrus, gräs, grönt äpple, apelsin.

Smak: Torv, relativt torr rök, ljung, citrus.

Eftersmak: Relativt kort eftersmak, oljighet och toner av julapelsin (ni vet de där med nejlika).

Denna var sämst hittills (och för kvällen enligt mig). Därför var det lite förvånande när det visade sig vara en Laphroaig (som jag brukar tycka om); Laphroaig Triple Wood. Jag tycker exempelvis deras 10 yo är betydligt bättre och blir lite förvånad över avsaknaden av komplexitet i Triple Wood.

Whisky nr 6.

Doft: Mumma! Tungt sherryinfluerad, russin, körsbär och fenoler.

Smak: Brända mandlar, röda bär, russin, läder choklad – löjligt tung sherrylagring utan att den sticker iväg på ett oangenämt sätt.

Eftersmak: Inte extremt lång, men väldigt trevlig, röda bär, mörk choklad och allt du önskar av en bra sherrylagring.

Det här visade sig vara en whisky jag inte trodde jag skulle få smaka (efter att ha tryckt lite för långsamt på muspekaren när den släpptes på Systembolaget); Highland Park Single Cask for Sweden 13 yo. Riktigt bra whisky som är värd varenda krona av de 999 kr som den kostade. Färgen är väldigt mörk, smaken är djup, komplex och eftersmaken är ett bra slut på en fängslande saga. Mycket trevlig whisky som jag skulle kunna dofta på en hel kväll. Jag tror också släpp som denna är vägen för många destillerier i Skottland att gå; single casks som inte är alltför gamla men som håller hög kvalitet och som säljs för ganska mycket pengar. Mycket hellre en single cask som denna än två-tre NASare för mindre pengar (enligt mig). Single casks kan ju vara mycket häftigare än destilleriers core range – och denna är ett bra exempel på det!

Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig lördagseftermiddag som Samuel lotsade oss igenom. Temat ”Sherrylagrad skotsk single malt” är helt klart populärt men också mångfacetterat. Jag skulle säga att alla whiskys för kvällen är köpvärda, utom möjligen Laphroaig Triple Wood. Highland Park SC for Sweden var klart bäst och jag är väldigt lycklig över att få ha testat denna – värd hela entrépengen!