Koval Destilleri – Intervju med Manuel Marek
Högländaren och Spejaren körde en intervju angående Koval whiskey med Manual Marek som arbetar på och är släkt med ägarna till destilleriet.
Släkten, som härstammar fullt från Österrike, flyttade till USA i början av 1900-talet. Koval, som betyder smed eller även ”det svarta fåret”, var smeknamnet på Österrikaren som startade verksamheterna i USA. Koval destilleri startade sin produktion år 2008 och har ett intressant koncept för deras framfart. De använder endast organiska grödor från lokala bönder kring deras destilleri bland annat och har även introducerat för den första whiskeyn som helt är gjord på Hirsch, eller ”Millet” som det heter på engelska och står utskrivet på flaskan.
I destilleringsprocessen skär man alltid bort huvud och svans då man endast behåller huvudet av destillatet för sin whiskyframställning, för att uppnå en renare och mildare smak på slutprodukten.
Vi provade två examplar från deras produktlinje, nämligen deras Hirsch och även Råg variant. Båda var väldigt milda och lena och en hög nivå av sötma i sig som jag tror kommer tilltala många. Dock måste jag medge att det ej var whiskey som passade min specifika palett då jag gillar mer komplexitet, karisma och råhet i mina drycker.
Jag finner ändå deras verksamhet intressant och jag tror de har en hel del framgångar att se fram emot, framförallt för personer som idag gillar mild bourbon och grain whiskys. Deras produktlinje kommer att finnas tillgänglig i Sverige inom kort men några prisuppgifter finns ej att tillgå ännu.
Tobermory 21y Manzanilla cask & Ledaig 19y Marsala
Även vid denna intervju så var Högländaren och Spejaren intervju duo, som genomfördes med Andrew Raeburn som var där från Deanston destilleriet. Deanston, Bunnahabhain och Tobermory/Ledaig tillhör nämligen samma koncern.
Tobermory ligger på ”The Isle of Mull” som ligger strax utanför Islay och producerar orökig whisky i Tobermory men även en rökig variant som då istället heter Ledaig. Det har funnits på plats där sedan 1789.
Dessa två whiskyn är nykomlingar på marknaden och är limiterade utgåvor, som dock finns tillgängliga i väldigt stor skala (som de flesta limiterade utgåvorna nu för tiden). Båda hamnar kring 14-1500kr i pris.
Tobermoryn är lagrad på Manzanilla sherry fat, som är en mildare och något torrare sherry jämfört mot Oloroson, som är mer vanligt förekommande. Jag har provat några stycken Tobermory innan och ej varit riktigt imponerad måste jag medge, de lämnar mig aldrig helt tillfredställd. Denna är ett steg framåt för dem då den torrare sherry smaken med en viss vaniljig sötma blandas med lite jordig maltighet och vissa chillitoner, ger en hel del goda smaker, men jag måste medge att även denna lämnar lite att önska. Balansen och helheten saknas mig för en whisky i denna prisklass. Den är klart drickbar men jag finner den ej vara en prisvärd whisky tyvärr.
Ledaig 19y som huvudsakligen lagrats på ex Bourbon fat med en finish på marsala fat är en intressant buteljering tycker jag. Har ej stor erfarenhet av Ledaigs sortiment men det finns en klar rökighet, en sorts asklik och köttig rök som skiljer sig från vad jag är van vid (Islay främst) men är intressant. Detta som då blandas med de söta frukttonerna, som Marsala finishen bidrar med, gör helheten intressant. Tyvärr får denna dock ungefär samma summering av mig som Tobermoryn – Ett steg i rätt riktning är denna whisky men tyvärr känns den ej helt klar, det saknas balans och harmoni som jag förväntar mig av en whisky i prisklassen. Helt enkelt så kan man få bättre whisky för mindre dineros. ”Not enough Bang for the Buck”!
