Det har blivit dags att dissekera den senaste säsongsutgåvan från Mackmyra, Gruvguld. När jag läser att den är från småfat höjs förväntningarna eftersom det jag tyckt bäst om från detta destilleri just kommer från sådana. Däremot sänks förväntningarna när jag inser att det just är från gruvlagret, i min värld är lagring i konstant temperatur något som menligt handikappar möjligheten för whiskyn att utvecklas bra.
Med det sagt är det dags att stänga av fördomarna och låta näsa och gom arbeta lite.
Det här luktar Mackmyra. Sötman är påtaglig, inte så kvalmig som den kan vara i husstilen, lite fräschare. Det lovar gott! Tycker mig känna det typiska elegantreceptet i doften och småfatskaraktären gör sig igenkänd från andra fat jag provat.
Smaken säger något helt annat, visst känner man igen Mackmyra här också, men det är inte mycket spänning eller komplexitet som inträffar, den är fortsatt rätt söt med jästsötma liggande som den längsta röda tråden, beledsagad av någon lätt syrlighet.
Mina fördomar om gruvlagring av Mackmyras grundrecept blir tyvärr bekräftade, sorry Mackmyra men denna utgåva faller inte alls väl ut på mig. Doften lovade kanske lite för mycket?
Jag får nöja mig med att jag faktiskt provat en hel del Mackmyra jag gillar under det senaste året, och hoppas på nästa utgåva istället!
Artikelnummer: 40239
Pris: 598:-
