Vill väl börja med att säga att jag personligen inte har ett speciellt intimt förhållande med Mackmyra som destilleri historiskt. Jag har provat en hel del kring deras privatfatssortiment och testat någon enstaka buteljering här och där på mässor men utan att egentligen bli speciellt imponerad av upplevelsen. Den första som egentligen verkligen fångade mitt intresse var 10-åringen som jag vill minnas släpptes första gången för ungefär ett år sedan nu (dock är ju mitt minne sällan att lita på nu för tiden).
Jag fick chansen att smaka Vinterglöd på Stockholm Beer & Whisky Festival där jag ganska direkt kände att detta var något lite annorlunda mot den bild jag har av Mackmyra. Lite mer karaktär och distinkta smakprofiler som inte sjönk undan så fort de träffade smaklökarna. Nae, denna har något annat!
I mitt tycke är egentligen en mässa – med tusentals människor springande omkring, trängsel, hög ljudnivå och och ett överflöd av olika dofter i samma rum – kanske den absolut sämsta miljön att testa whisky på! Men man får i alla fall ett intryck och ett tycke för de drycker man provar även om detaljerna kring dem blir desto svårare.
Men denna gång, då första intrycket var positivt, bestämde jag mig för att prova Vinterglöd på egen kammare hemma, i min egna sköna soffa och i en miljö som för mig är oerhört avslappnande mer passande för whiskyprovning.
Denna whisky har lagrats på amerikanska virgin oak fat men slutlagrats på PX samt glöggvinsfat, i ett samarbete med Saturnus glögg. Kostar 598kr och finns på bolaget sedan 19:e oktober i år. http://mackmyra.se/vinterglod/
Något generellt jag vill säga om Mackmyra, innan jag går på denna specifika whisky, är att jag tycker det är riktigt spännande och coolt att man allt som ofta väljer samarbeten och smakprofiler som representerar Sverige och traditionella svenska smaker. Denna är ju verkligen inget undantag. Sedan är man dessutom riktigt bra att sätta alkoholstyrkan (iaf enligt min egna smakprofil). Sällan jag känner att vatten tillför någonting förutom kanske ett par droppar för att öppna upp dom lite.
Recension:
Som nämnt ovan så finner jag att denna har väldigt mycket karaktär och det framkommer definitivt redan i första doften. Jag kan väl inte påstå att den doftar ”glögg” men det finns en hel del toner som samtidigt påminner om det. Kryddighet, fruktighet och en ganska stor sötma. Lite peppar och ingefära som påminner om pepparkakor vilket det ju är en strålande tid för.
Jag tycker dessutom att dofterna förs över även till munnen och smakerna. Det är en ”full-bodied” whisky med oerhört trevlig kryddighet och en sockersöt sötma som tillsammans med de blandade torkade och färska frukttonerna påminner om en mindre näve vingummi i munnen. Det finns lite vinösa och något syrliga toner i den här också, men mindre än jag mindes mig tycka på mässan. Dock är dessa i positiv bemärkelse i detta fall, även om jag ofta tycker vinösa toner ofta kan sabba den totala upplevelsen i en whisky.
Söt, surt, kryddigt och dessutom en hel del ek/fat karaktär gör denna whisky komplex med en väldigt bra balans och jag måste säga att verkligen tycker om den här.
Det ska nämnas att jag under samma kväll provsmakat Symposions nya släpp med Mortlach, Glenburgie och Glentauchers och jag måste säga att den här håller sig RIKTIGT BRA i jämförelse. OM det finns något åt det negativare hållet att påpeka för min del så är det att den har en liten bubblig, eller spritsig, känsla i mungipan. Detta är ju subjektivt för jag vet att det finns personer som gillar just denna detaljer, men jag själv vill hellre vara utan.
Jag tycker man håller det man lovar i den reklam man gör från Mackmyra – En bra vinterwhisky som passar perfekt under en filt framför brasan i juletider.
Samt för 598kr så är denna dessutom väldigt prisvärd för en svensk whisky. Så jag ger helt klart denna en Högländsk köprekommendation.
Får ge Professorn i uppdrag att testa denna tror jag som inte är redaktionens största fan av Mackmyra alltid, kanske denna kan ge honom en ändring i synvinkeln, vem vet?!??
